Tjall bakom spakarna

Det var en gång en kille som drog ut på snöskoter klockan halv åtta på kvällen. Allt gick tip-top och han flög fram över vidderna, ibland i hastigheter upp emot 100 km/h. Men när killen kom fram till kraftledningsgata och skoterspåret svängde runt en stolpe kom han för långt ut i lössnön och välte skotern över sig. I en timme försökte han välta tillbaka maskinen för hand, men insåg till slut att det inte skulle gå. Då lyfte han på sittdynan och fann en vinsch som lätt hjälpte honom att få skotern på rätt köl. Men när han skulle komma upp på spåret igen körde skotern fast och han kom varken framåt eller bakåt. Det började bli väldigt mörkt nu. Han försökte desperat vinscha skotern bakåt (tillbaka upp på spåret), men det fanns inget träd att fästa linan i och till slut gav han upp och ringde efter hjälp.

Han vankade av och an för att hålla värmen (det var inte så kallt ute, men han var så fruktansvärt svettig efter allt lyftande och svetten kallnade snabbt). Efter en halvtimme såg han ett ljussken långt bort i skogen. Det var den snälle Roger som tagit på sig snöskorna och pannlampa och knallat en kilometer ut i skogen till undsättning. Roger har varit med förr och med honom bakom spakarna var skotern snart tillbaka på spåret. Det visade sig att man inte kunde vinscha en snöskoter bakåt utan alltid måste hitta ett träd framför och vinscha samtidigt som man kör framåt.

Halv elva var killen hemma igen, och efter en dusch sjönk han ner i soffan med en värkande rygg och bloggade om hela händelsen. Killen i texten vill vara anonym, men låter hälsa att han skäms ganska mycket och lovar sig själv (och Roger) att inte köra mer skoter på ett tag. 



Kommentarer
Postat av: torkel

hahaha. jävla stadsunge.

2009-04-11 @ 15:20:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0