En ganska trist tillställning...

Har spenderat senare delen av kvällen med att ensam sitta vid mitt köksbord och rensat två liter blåbär. Fy vad tråkigt. Och absolut inte värt - nästa gång blir det frysdisken på Konsum istället för skogen.

Blåbärskungen



Bland myggjävlar och regndroppar drog jag fram som en dammsugare i jakt på det blå guldet. Nu ska här banne mig kokas sylt!

Observera min arbetsställning här ovan. Garanterat oergonomisk. Men söndagens benpass uppbringade en träningsvärk från helvetet och jag kan inte böja benen mer än sådär utan att skrika som en stucken gris.

Rastlösheten smyger sig på...



Har varit hemma i drygt en vecka nu och har väl inte saknat vagabondlivet så värst mycket under den tiden. Tills ikväll, då Snippe la upp några hundra bilder (av de 5879 vi tog under tre veckor) som fick mig börja längta tillbaka till vägarna. Det hela kanske inte blir bättre av jag soffligger i Stabby och hör hur det regnar utanför...

Det är ju faktiskt sommar och sommar brukar betyda turnéjobb för min del; jobb som bara brukar dyka upp utan att jag söker dem och oftast med ganska kort varsel. Roliga jobb som innebär att man får åka på festivaler och se sig om på kontinenten - ofta med en kall öl i näven. Men denna sommar verkar det finnas turnéledare och gitarrtekniker åt alla band, så jag får väl nöja mig med att semestra bort återstoden av sommarlovet. Stackars mig.

Och trots att det kanske dröjer tills jag återser spikraka ökenvägar eller turnébussar så blir det mer resande inom kort: På lördag drar jag och Frida upp till fina Ulvön och i augusti vankas ett västkustbesök och tvenne bröllop. Bara att hoppas på att solen och värmen gör comeback till helgen!

Hemma igen.

Hemma i Stabby. Det regnar. Förvånad? Nej. Kul? Nej.

Jag har haft den roligaste månaden i mitt liv där borta. Och förmodligen även den dyraste, så det blir nog vatten och bröd här hemma resten av månaden. Kanske lika bra med tanke på de trivselkilon jag lagt på mig.

La just upp en himla massa bilder på FB som ni kan se här.


Nur Nur and the Shortcummings. Klockan 3 på morgonen.


Mot Vegas!


Las Vegas Blvd 06.00


Yosemite Upper Falls, CA


Zabriskie Point, Death Valley, CA


Grand Canyon, AZ


Salvation Mountain, Slab City, CA


Laguna Beach, CA


Venice Beach, CA

Utgång i Hollywood

Hade en fantastisk krogrunda i Hollywood häromkvällen då vi gjorde El Rey, Rainbow, Cat club och Whisky a go go. Kvällen gick givetvis i musikens tecken och innehöll bland annat ett livegig med El Bronx (The Bronx mariachialter-ego), obskyra hårdrocksband, kändismemorabilia, karaoke på Rainbow där undertecknad framförde Lionel Richies "Easy" och avrundades framåt morgonen med burgare och shakes på Mel's drive-in. Mycket, mycket trevligt på alla sätt och vis!


Undertecknad tillsammans med Matt, sångare i The Bronx.

Batboy


Hittade till min stora lycka en bating cage på vägen ut från
San Diego idag och vevade på ordentligt i solskenet.

Gårdagkvällen spenderades på en fantastiskt trevlig dive
bar, Cherrybomb, som låg granne med ett tvätteri vi besökt
tidigare på dagen. Helt otippat läge, mitt i ett bostadskvarter,
men ack så mysigt.

Nu blir det sängen, tänkte bjuda på lite fler bilder imorrn!

Salvation Mountain


Sug och fräls!

Mitt i den kaliforniska öknen ligger en nedlagd flygbas från andra världskriget.
Numera är platsen bebodd av en massa gamla hippies och kallas Slab City.
Jag fick upp ögonen för stället efter att ha sett "Into the wild" och måste säga
att det var bland det märkligaste jag sett. I den 45-gradiga hettan fanns en hel
stad av gamla husbilar, tält och bråte och som kronan på verket finns Salvation
Mountain som kan skådas här ovan. Mer bilder kommer!

Grand Canyoning

Igår vandrade vi över 20 km i Grand Canyon och inräknat i dessa km finns även
en höjdskillnad på över 2000 fallmeter. Det tog oss ungefär 8 timmar och alla
inblandade har nog olika upplevelser kiring det hela. Jag har knallat "rim to rim"
förut (1998) och vet hur överjävligt varmt det kan bli, men det var ju så himla
längesen att jag faktiskt glömt bort hur snett det kan gå om man inte vilar
ordentligt och dricker tillräckligt med vatten. Själv höll jag mig dock i god form
vandringen igenom och blev aldrig riktigt orolig över det som inträffade men läs
gärna om Fridas och Igelns lite mer dramatiska upplevelser där nere i den
40-gradiga ökenhettan.

 
Tog en bild på exakt samma ställe för 11 år sedan, ska bli intressant att komma
hem och jämföra hur mycket som har förändrats. Molnen kanske?


Dagen till ära i ett förnämligt skägg (som nu är ett minne blott), här skådat
halvägs ner i den över 1000 meter djupa och över 10 km breda kanjonen.

RSS 2.0