Berthagen.se

Risk. Varje gång jag flyger, varje gång jag kör alldeles för snabbt förbi en älgskylt, varje gång jag droppar in i ett lavinområde och senast idag när jag var ute och åkte skridskor på Ekoln med Max - mitt liv är ett ständigt risktagande. Men jag gillar känslan, eftersom jag är säker på att "det" inte händer mig.

Samma sak är det med lotter, fast där kallas det visst chans. Jag köper aldrig lotter själv, men på julafton fick jag ett gäng trisslotter och lyckades skrapa fram två vinster på 25:- resp 75:-. Jag löste in dessa på Konsum igår och gick hem för att skrapa, men var helt säker på att jag borde köpt mat för pengarna istället. "Det" händer ju inte mig.

Kan ingen räkna ut hur stor procentuell skillnad det är att på att vinna trissmiljoner jämfört att störta med ett flygplan? För varje gång jag landar tänker jag "puh, det hände inte den här gången heller" trots att jag vet att är ganska idiotsäkert att flyga jämfört med att t.ex. köra bil till fjällen.

Men förr eller senare så kommer ju någonting att hända.
Bara att hoppas på att "det" blir något bra.


Det hände inte den här gången.

Året började med en nyårsfirande på Bruksvallarnas fjällhotell i sällskap med Frida, McAttack och Murkland. Jag har bott där många gånger förut, och trivs mycket bra i trakterna; massor av snö, vidder och lugn. Dessutom är maten och framförallt nyårssupén strålande. I övrigt så fortsatte januari med att återvända till jobbet på Bolandgymnasiet och bjuda på utflyttningsfest i Norby.

I februari började jag så förbereda mig för att lämna villan i Norby och flytta till lägenhet i Stabby och såg Jimmy Eat World live för första gången. Sen drog jag, McAttack och redaktörn till Frankrike för att åka utför och äta upp oss. Vi hade en fantastisk vecka som avslutades med mitt livs två bästa åk på Le Tour i Chamonix.



I mars gick flyttlasset och mycket tid gick åt till att renovera och köpa möbler. Jag firade St Patrick och återupptog min karriär som dj samt hade inflyttningsfest i nya lägenheten.

I april firade jag min födelsedag i Storhogna och sedan kom visst våren och Carl Albinz gjorde ett bejublat framträdande på Snerikes champagnegalopp.



I maj hade vi moderat femkamp och passade på att ta ett tidigt bad. Jag fick se mig själv på ett helt nytt sätt och repade tydligen med Outbreak.



I juni sålde jag min iPod touch för att kunna åka till EM och fick en "ny" granne. Sen lämnade jag Sverige och tog flyg/tåg/bil/båt till München/Zell Am See/Innsbruck/Malmö/Österlen/Bornholm/Grundsund/Ulvön. En helt fantastisk resa med många fina minnen!



I juli blev det mer resande; drog ut på de europeiska vägarna med TINC och fick höra den fantastiska "Smokers outside the hospital doors" live i Tyskland. I övrigt dracks det en hel pilsner och så fick jag till sist min lärarexamen!

I augusti drog jag åter ut på vägarna. Denna gång blev det Falun/Nice/Monaco/Genua/La Spezia/Pisa/Florens. Jag fick uppleva allt från überbortskämt lyxvillaliv till backpackerstyle på stationsgolv och lutande torn - dock ständigt ackompanjerat av goda vänner, god mat och god dryck. Hann knappt komma hem innan jag åkte som turnéledare med Those dancing days till Tyskland. Livet lekte helt enkelt.



Men tiden hann ikapp mig och min lärarkarriär gick desto knaggligare. Istället för att återvända till Boland tvingades jag upp som takjobbare, vilket plågade mig hårt de kommande månaderna. Både ekonomiskt och mentalt.



I september fanns det ljusglimtar iallafall. Vegetariskt bacon var en sån och Coldplay i Globen var en annan. Men sammantaget var hösten 2008 inte riktigt min grej; fattig och modfälld fick jag väl sona för sötebrödsdagarna i somras.

I oktober sammanfattade jag min musiksmak,både en och två gånger, återvände till läraryrket och jublade även när Coors light dök upp på systemet.

I november påbörjade jag snowboardsäsongen 08/09 i Vemdalen och spelade en hel del Betapet. I övrigt så dök äntligen Chinese democracy upp, men jag blev inte särskilt imponerad. Snön föll och jag åkte sönder min axel i längdskidspåret.

I december "vann" jag en massa pengar och fick fortsatt förtroende och förlängd tjänst som lärare = ekonmin säkrad ett tag framöver. 2009 kan bli ett bra år - det kommer fan bli svårt att toppa det bästa från 2008. Men med flygbiljetter bokade till både alperna och Kalifornien så finns det trots allt goda förutsättningar...

Gott nytt 2009 alla och lev väl.

/Berra

Jag kanske inte är så himla ung längre, men som tur är går åldern och stigande tillgångar hand i hand. Ibland inte helt välförtjänt dock. Hursomhelst, så har Shots and motion nu bokat in sig på ett flyg till Kalifornien den 10 juni där vi ska färdigställa vår platta, som vi börjar spela in i april. Grunderna ska läggas i Stockholm och sen drar vi västerut för att göra påläggen. Det blir givetvis även en inspirationsresa och hoppas även fixa något showcase/gig i LA.

Jag siktar på att boka in oss på klassiska Saharan Motor Hotel. Jag bodde där några nätter 1998 och tyckte som 18-åring att det var ganska flott att ligga i poolen och spana ut på Sunset Blvd. Måste återupplevas helt enkelt. Nedanstående video med Transplants är inspelad på hotellet och ni fattar väl att det är ett ganska coolt ställe när självaste Tim Armstrong väljer att hänga där. :-)



Mina bandkollegor drar hem den 20 juni, men själv stannar jag kvar och inväntar Frida för en roadtrip innan vi tillsammans återvänder till Sverige den 10 juli. Det kommer att bli lattjo!


Så där nöjd hoppas jag bli även denna sommar.

Efter alldeles för få timmars julsömn drog Mackan med mig på skridskoutflykt på den lilla skogssjön Tarmlången på gränsen till Västmanland. I strålande sol skrinnade vi över den finfina isen och fikade på stranden. Riktigt skönt!

Har just inmundigat min tredje julmåltid för dagen och halvligger nu som en klubbad säl i soffan hemma hos mamma. Det kostar på att fira jul på tre ställen ska jag säga er. Men nu väntar julklapparna och jag förvånas över att tomten verkar vara lika generös varje år, när ska jag bli för gammal för sånt här egentligen? Lite senare ikväll väntar den sista jultraditionen; öl på Palermo tillsammans med ett gäng gamla vänner (och ställets stammisar). Tror det är typ sjunde året i rad vi träffas där nere och trots ivriga protester från folk runt omkring mig så hoppas jag att vi ses där nere ikväll. Gutår! Jag önskar er alla en riktigt god jul och god fortsättning!

Man kan väl säga att medlemmarna i Outbreak knappast sliter ut sig i replokalen. Vi nöjer oss istället med att träffas en gång i halvåret för att repa. Det funkar bra men det finns ett stort problem; vi spelar helt enkelt för sällan för att kunna göra nya låtar (eftersom vi hela tiden glömmer bort de nya alstren mellan varven). Vi repar till och med så sällan att vi glömmer bort dom låtar som vi redan skrivit och spelat in. Tur att det finns skivor att tjuvlyssna på.

Men nu har vi iallafall bestämt oss för att göra ett litet ryck och hoppa kunna boka in några gig på kontinenten framåt vårkanten. Det var nog typ fem år sedan vi stod på en scen tillsammans, och jag måste säga att jag saknar det. Jag kanske inte går igång lika hårt på hardcore som förr i tiden, men ställ mig på en scen tillsammans med mina kära vapendragare så vaknar någonting i mig och allting blir som 1996 igen. Those were the days.

Men nu är det snart 2009 och off stage har vi blivit bekväma. Så bekväma att jag och Kalle tog in på Statt för att slippa sova på ett golv och ha nånstans att ta vägen efter repet. Det hade absolut inte hänt 1996, men jag måste säga att jag gillar det.


Ljungman (och Roxny) joinade för några öl på hotellrummet.

...ikväll. Återkommer med sammanfattande rapport imorgon(-eftermiddag).

Hade en lyckad kväll bakom skivspelarna på Bullitt, men det är som vanligt svårt att somna efteråt. Efter fem timmar med stark volym och allmänt intensiv miljö tar det en stund att landa. Men nu börjar klockan närma sig fem och jag är faktiskt lite trött...

Sista låten ikväll blev denna fina bit:


 Vem fan blir inte inspirerad av den där trummisen och alla keyboardister?

Så har man jullov igen! Skönt.

Finnes: Skötsamt, ungdomligt och rökfritt par utan barn söker festsällskap till nyårsafton. Behöver Du/Ni hjälp med anrättandet av nyårssufflén, öppnandet av sprattelvattnet eller avfyrningen av raketerna - då är vi paret för Dig/Er!

Tveka inte att höra av er, väl mött!

/A & F

Igår var jag hos naprapaten med min onda axel. Han konstaterade att det är en sena som kommer i kläm under deltan och att jag måste träna mer rygg/skuldror för att få bort klämningen. Jag har blivit lite för kutryggig helt enkelt.

Så idag gick jag till gymmet och körde några övningar som jag blev förevisad. Det funkade jättebra och nu hoppas jag kunna komma till rätta med problemet inom en snar framtid.

Har precis färdigställt "backtracks" till skolpersonalens julspel för eleverna på fredag. Jag kommer föga förvånande spela hårdrocksgitarrist och mitt paradnummer blir "Rudolph the red nosed reindeer" i härlig boogie-woogietappning med ylande bluesgitarrer. Ska även försöka mig på Nat King Coles jazziga "The Christmas Song" - helt klart svårare än föregående och med en massa ackord som jag aldrig hört talas om. Typ så svår att jag borde gå och öva lite mer pronto.

Axl Rose dök upp på internetforumet MyGnr i morse svensk tid. Första gången det händer så vitt jag vet. I brist på annan promotion var han väl tvungen att ta bladet från munnen och berätta lite om vad som händer nu när Chinese Democracy faktiskt är släppt. Han berättade bl a att det kommer komma fler skivor, att det kommer en video till Better inom kort och att han messat Kanye lycka till inför deras gemensamma skivsläpp häromsistens. Fansen fick även skicka låttitlar som figuerarat på nätet de senaste tio åren och Uncle Axl svarade på vilka som är "äkta" och vilka som var påhittade. Även gamla trummisar avhandlades:

fan:
Axl, have you been in contact with steven adler at all? Not as far as playing with him or anything, just to like lend him support?

axl:
do wish Steven the best and in my heart hope that he finds some peace and security. As far as direct contact no. It unfortunately gets too messy too quick. In Steven's mind I'm the one who holds the keys and power over his happiness so I'm the bad guy pretty quickly.

It sure gets too messy too quick när Steven är med, se bara:

 
En av oss är numera på rehab. Gissa vem?

I augusti upptäckte jag sprickor i chassit på min dator och gick ner till M-store för att lämna in den på reparation. Men killen i kassan sa åt mig att vänta några veckor eftersom det var extra lång väntan efter semestern. Jag undrade om det var för att folk råkar paja fler datorer under ledigheten (typ spillt grogg i den, tappat den i poolen etc) eller om det helt enkelt bara är så att även Apples datareparatörer faktiskt också har semester då.

Gammal vänskap rostar aldrig sägs det.
Jag håller inte med alla gånger, saker och ting förändras hela tiden - så även bekantskapskretsen. Men många vänner finns alltid kvar, trots att vi inte hörs särskilt ofta.

Tänkt på en sådan vän häromsistens. Vi har bara träffats någon gång sedan 2001, men av någon anledningar jag skänkte honom en tanke innan jag klev in på gymmet förra veckan och undrade vad han höll på med nu för tiden...

När jag klev ut därifrån en timme senare hade jag ett missat samtal och ett nytt meddelande på svararen. Gissa från vem? Från honom förstås. Väldigt märkligt. Nu kanske ni tänker att "vaddå, du kanske tänker på honom dagligen och då är det väl inte så jävla konstigt att sånt där händer", men här snackar vi om en grabb som dyker upp i mitt huvud kanske en gång i halvåret och som jag dessutom nästan aldrig hör av mig till (tyvärr). Men idag ringde jag honom och vi pratade på precis som om vi aldrig skiljts åt, trots att båda våra liv har förändrats en hel del sedan vi hängde ihop där för snart 10 år sedan. Det är skönt att man har sådana vänner och att tiden som fortlöpt inte spelar nån roll - konversationen bara tar vid där den senast slutade och allting känns hur normalt som helst. Riktig vänskap helt enkelt - trots viss rost.

Det sägs att det enda sättet att få en vän är att vara en.

Lycka är att inte ens behöva gå till affären för att köpa en lott.

Läs noga nu, för detta är på riktigt och utspelade sig nyss i mitt hem:

10 sekunder efter att jag skrivit föregående inlägg om att köpa en lott så travar jag ut i hallen och tar upp posten på hallmattan (orkar aldrig göra det när jag kliver in har jag märkt). En räkning från ComHem och ett omärkt brev. Jag öppnar det och läser något som ser ut som ett vanligt kontoutdrag från banken. Men det är något som inte stämmer. Högst upp står det utbetalning och längst ner står det "Belopp att erhålla 25.000,00 SEK". Jag tänder hallampan och läser en gång till. Men det står fortfarande samma sak och först nu förstår jag att brevet förkunnar att det numera finns 25 000 kr (jag trodde en stund ett det stod 250 000) på mitt konto. WTF! Och jag som oroade mig för att inte ha tillräckligt på konto när jag var på affären och handlade mjölk nyss.

Pengarna måste ju komma från nånstans och jag ringde upp min mor för att göra efterforskningar. Mamman trodde sig komma ihåg att hon för tio år sedan köpt premieobligationer till sin då 18-årige son. Och efter att ha läst lite mer på kontoutdrag kom vi fram till att dessa slutat gälla i början av december, och därmed kommer nu pengarna och avkastningen inrullandes på mitt konto istället. Visste jag om detta? Nej. Är jag förvånad? Ja. Tacksam? JA-A!

Tack snälla mamma (om det nu var du, haha) och jag lovar nu att spendera pengarna på något vettigt. Hoppas bara att du håller med om att en resa till ett varmt land där man kan åka surfbräda, uppleva skräpkultur och dricka blaskig öl tillsammans med sin flickvän är en riktigt god investering...? :-D

...hitta ett felpaketerat qournfilépaket med dubbelt så många filéer i. 

Jag var hemma hos Fridas föräldrar igår och hennes far (även kallad Uven) visade en funktion i Google earth som jag inte vetat om tidigare; tilt. Tillsammans med 3d- och terrängfunktionen blir det väldigt verkligt att titta på de städer som Google tyckte varit värda att bygga 3d-modeller av, typ San Francisco, New York och Rom. Även bergskedjor som alperna ser väldigt verkliga ut - det blir en schysst tv-spelskänsla när man flyger runt i dalgångarna och letar schyssta spots. :D


The Painted Ladies vid Alamo Square i SFO, först fotograferat av mig själv sedan
animerat utifrån Google earths satellitbilder och 3d-modeller.


Skärmdump på downtown SFO, med Broadway till vänster.

...titta här bara:

Har fixat nyckel till bostadsrättsföreningens bastu, gym och solarium (vem fan använder ett sånt nu för tiden?) och idag passade jag och Apan på att testa pingisbordet. Kidsen i plugget spelar ju pingis mest hela dagarna och jag har allt känt hur det ryckt lite i vänsterarmen (ja, jag är vänsterhänt) när jag knallat förbi.

Hittade en länk från tiden då Guns N' Roses var ett riktigt band och turnerade världen över i ett stundtals våldsamt segertåg. För den oinsatte måste detta vara ren gallimattias, men för såna som herr Krook och mig är det rena guldgruvan. I ett klipp är läggs till exempel Axls ben in i paket efter högt hopp på The Ritz i NYC i maj 1991 och i ett annat cyklar en ganska packad Slash runt på sin BMX onstage nånstans i USA. Kul!

Fan. Min axel är mongo. Jag har försökt ta det lite easy nu en vecka, men axeln trilskas och gör bara ondare och ondare. Får nog minsann bli en period tillägnad till benträning, löpning och cykling. Trist.

Jag har fått tillåtelse (av hon som håller av mig och bestämmer) att åter anlägga en längre frisyr. Så härom veckan gick jag till Daniela för att styra barret till en vettig volym - mitt hår växer nämligen helst på bredden om man inte tunnar ur det med jämna mellanrum. Ni som inte tror mig; fråga efter mitt körkort nästa gång vi ses. Jag är dock mycket nöjd med reslutatet och hoppas till sommaren kunna bära upp en riktigt surfig frilla. Kalifornien nästa!


Fuck yeah, and my hair is growing long...