Berthagen.se

Gammal vänskap rostar aldrig sägs det.
Jag håller inte med alla gånger, saker och ting förändras hela tiden - så även bekantskapskretsen. Men många vänner finns alltid kvar, trots att vi inte hörs särskilt ofta.

Tänkt på en sådan vän häromsistens. Vi har bara träffats någon gång sedan 2001, men av någon anledningar jag skänkte honom en tanke innan jag klev in på gymmet förra veckan och undrade vad han höll på med nu för tiden...

När jag klev ut därifrån en timme senare hade jag ett missat samtal och ett nytt meddelande på svararen. Gissa från vem? Från honom förstås. Väldigt märkligt. Nu kanske ni tänker att "vaddå, du kanske tänker på honom dagligen och då är det väl inte så jävla konstigt att sånt där händer", men här snackar vi om en grabb som dyker upp i mitt huvud kanske en gång i halvåret och som jag dessutom nästan aldrig hör av mig till (tyvärr). Men idag ringde jag honom och vi pratade på precis som om vi aldrig skiljts åt, trots att båda våra liv har förändrats en hel del sedan vi hängde ihop där för snart 10 år sedan. Det är skönt att man har sådana vänner och att tiden som fortlöpt inte spelar nån roll - konversationen bara tar vid där den senast slutade och allting känns hur normalt som helst. Riktig vänskap helt enkelt - trots viss rost.

Det sägs att det enda sättet att få en vän är att vara en.