Berthagen.se

Den där härliga bilden på när jag surfar ner för LeTour har givit mig en skön känsla i kroppen hela veckan. Under veckan som nu gått har det varit  100% jobb och renovering av lägenhet som varit på tapeten (ha!). Trots att jag har fullt upp och borde vara sjukt stressad är jag helt lugn och njuter fortfarande från alla sköna intryck/vyer från förra veckan. Och när jag var på väg ut i eftermiddags möttes jag av detta:


Även Uppsala kan vara sjukt vackert.

Har försökt komma över The Fray´s senaste unpluggedalster "Bootleg #2" de senaste veckorna, men har gång på gång kammat noll. Det hela började med att jag surfade in på thefray.net och såg att låtarna fanns tillgängliga för nedladdning på amerikanska iTunes. Eftersom jag inte köpt mer än två skivor de senaste 4 åren, tyckte jag att det var läge att slå till och ta min iTunes-store-oskuld. Spännande.

Men ack, jag kammade noll. Det gick jättebra tills jag skulle fylla i mitt kreditkortsnummer och fick meddelandet att kortet inte var giltigt och programmet bad mig istället vända mig till svenska iTunes. OK. Väl där visar det sig att skivan ej fanns i deras utbud och efter att åter försökt regga mig på den amerikanska siten gav jag upp och återvände till mer illegala domäner. Dessvärre fann jag inte skivan där heller, vilket jag tycker är märkligt med tanke på bandets internationella brottarhit i somras... Kanske är det så att iTunes taktik slutligen börjar ge en pay off - de lär ju va hyfsat nöjda när deras släpp inte når piratsiterna omgående.

Men trots att jag inte hittade låten illegalt så är det ju precis sånt här som får folk (som jag) att fortsätta tanka gratis musik, eftersom det funkar så himla enkelt - du söker på det du vill ha, hittar det och tankar på det. Om utbudet här hemma vore lika bra som på den amerikanska skulle jag gladeligen kunna betala 10:-/låt. Skärpning iTunes Sverige!


Ge mig!

Så var man hemma igen, efter en helt suverän vecka i Frankrike. Puh.
Vi avslutade med att först åka till systemet i L'Argentiere, där Chamonix bl.a. har sin snowpark, men insåg ganska snart att vi började bli gubbiga och tyckte att backarna var alltför branta(!), haha. Vi styrde då istället kosan mot det soldränkta Le Tour och DAMN! vilket bra val vi gjorde. Här hittade vi det som eftersökts och fantiserats om hela veckan: orörda sluttningar med vitt guld. Semestern kunde inte fått en bättre avslutning:


Jag lägger mitt livs bästa (och största) svängar på Le Tour...


...var ju tvungen att visa vad skåpet skulle står eftersom Mackan tydligen
åttade skiten ur mina spår under åket före.


Finns det något mer rofyllt än att långsamt cruisa nedför en orörd slänt?


Jag står på tå nedför en slaskigt skön ravin.


Mackan @ Le Tour, Chamonix, 080223 kl. 16.15 - sista åket.


En ganska bra sammanfattning av semestern: höga berg, sol, snö och öl.
Nästa år kör vi igen - jag längtar redan...

Vi lämnade Serre Chevalier igår och gjorde en liten avstickare till Les 2 alpes och blev väldigt positivt överraskade - ett helt enormt berg med mycket trevliga pister och en fantastisk snowpark/halfpipe. Synd att man är en kyckling nu för tiden - dom stora hoppen såg sjukt bra ut. Vi avslutade dagen med ett 12 km långt åk på närmare 2000 fallmeter - det kändes i benen vill jag lova.

Efter att ha lämnat Johan på flygplatsen i Chambery drog jag och Mackan till Chamonix, där vi efter lite trubbel hittade ett 1-stjärnigt hotellrum med toaletten och duschen placerade i ett hörn av rummet. Svenska VVS-facket hade inte gillat den lösningen tror jag. Mont Blanc- massivet ger en grym inramning till byn och det är riktigt coola vyer som möter en när man susar nedför backarna!

Vi har haft sol varje dag, mycket trevligt. Det enda vi kunnat önska oss är väl lite puder, det är nämligen två veckor sedan det snöade och alla schyssta åk är uppkörda. Men det blir nog ingen nysnö för oss eftersom det är hemfärd imorgon och väderutsikterna skvallrar om ännu mer sol. Nu ska vi ut och göra "Cham-cham" osäkert. Au revoir!


Mackan käkar macka i det sommarvarma Les 2 alpes.


Grabbarna posar vid vårt franska åk.


Les 2 alpes snowpark


Mont Blanc, 4808 meter


Mont Blanc igen, denna gång sedd från Floria @ Chamonix.

Har just varit och käkat ostfondue för första gången i mitt liv - en rätt som står helt i linje med den diet av vitt bröd, ost, öl och pasta vi hittills hållit under semestern. När jag var liten var kött-fondue min allra bästa favoriträtt, speciellt med mammas remoulade- och eldsås till. Mmm. Those were the days.

Har haft sol i fyra dagar nu, men på eftermiddagen smög det sig in några moln och vi hoppas på snö tills imorrn. Då drar vi först till Les 2 Alpes och efter att ha lämnat av Johan på Chamberys flygfält så drar Mackan och jag upp till Chamonix för ytterligare utförsåkning - ska bli spännande!

Fransmän måste för övrigt ha sjukt dålig fantasi. Vi bor just nu på Hotel de Paris som ligger på Ave. General de Gaulle - typ som att vi skulle ha Hotell Stockholm @ Olot Palmes väg i Uppsala... Tror inte det va.

Bifogar några bilder för att ni ska förstå att alperna är på riktigt (trots avsaknaden av nyfallet puder):


Weeee! Artikelförfattaren tar sats över en driva på 2000 meters höjd.


Mackan tar sats nedför Serre Chevalier.


Artikelförfattaren tar återigen sats - denna gång nedför en solig slänt.


Glada grabbar vid åkdagens slut - dom vet vad som väntar!

Nu semestrar vi inte riktigt i Tyrolen och förhoppningsvis har inte Mackan trosor på sig i vanliga fall, men när han hade duschat igår kom han på att han glömt alla boxers hemma. Haha.

Han fick låna ett par av mig så länge och när vi hamnade på Supermarché idag slog han till på ett stiligt trepack franska kalsonger och slipper nu att vara under-bar. Annars är vi inte långt ifrån italienska gränsen (13 km), så han skulle även kunna köra italiano. Nä, jag erkänner, jag är trött nu. Go find the original instead!

Just nu ser jag inga andra än ekonomiska anledningar till att aldrig mer åka utför hemma i Svedala. ;-) Jag må vara förblindad av nyhetens behag - men detta är bara så himla mycket bättre. Att det dessutom gick typ snabbare att ta sig hit än vad det tar att ta sig till Åre gör inte saken sämre.

-5, strålande sol och 1.70 snö på toppen, ain't life grand? Notera dessutom att vi bara är cirka 20 mil från Medelhavet och om solen fortsätter skina så kommer jag vara mörkbrun när jag återvänder hem på lördag.

Just nu ligger jag i dubbelsäng, broderligt delad med Johan och lyssnar på när han och Mackan snarkar ikapp. Det är två slagna hjältar vid min sida och jag kan konstatera att min "försäsongsträning" tyvärr gett FÖR goda resultat - jag är inte ett dugg trött. Så i väntan på John Blund tänkte jag kolla film och fantisera om att morgondagen bjuder på lika strålande väder som idag (om det nu behövs på ett ställe som har 300 soldagar om året):


A room with a view. Om man tittar bakom den nedlagda fabriken/bangården det vill säga.


Till topps!


Johan cruisar ner på Balme


Mackattack letar nya lines...


...och hittar puder.


Vi har infört en mellanölsregel - mellan ölen åker vi utför. :-)

Detta var förra årets bästa åk, som jag fick efter att tvingat Ruket att knalla med mig upp på Tyskhuvudet i slutet av januari. På lördag drar jag, Mackattack och KJ till alperna för en veckas åkning i Serre chevalier & La grave. Dalen har gott om snö och sägs ha 300 soldagar om året - peppar peppar...

För 13 år sedan satte jag och Matte Rask upp lappar på Skivbörsen och Verkstan där vi sökte en trummis. Vi fick EN sökande, men han var den bäste trummis vi nånsin skådat. Mattes garage blev vår replokal och under sträng influens av den norrländska hardcorescenen födde vi Shellfire. Folk kom och gick, och efter några år var det bara jag kvar av originalmedlemmarna och till slut gick bandet upp i rök.

I snart fem år har jag tjatat på Matte att han borde ringa denna trummis och att vi borde göra ett återföreningsgig på Genomfarten, där vi i princip var husband under mitten av 90-talet. Det har mest varit som en kul grej enda tills idag då Mathias ringde och sa att han gjort det. Haha!

Nästa söndag planerar herrarna Månsson, Rask och Berthagen att återförenas efter 12 år. Det ska bli mycket spännande att se vad som händer - om det händer.

Var på mitt livs första innebandymatch idag. Har under en längre tid försökt träffa min far, men antingen har jag (eller han) glömt bort det eller så har vi varit sjuka. Pappa är, på grund av sitt jobb måste kanske tilläggas, väldigt intresserad av direktsända tv-galej - vare sig det handlar om schlagerfinaler eller idrott. Kort sagt; han går på sådana där tillställningar bara för att se hur hans "kollegor" bär sig åt. Idag var han på Fyrishov för att kolla när TV4 direktsände innebandy, så jag for dit efter jobbet för att möta honom.

Jag spelar själv innebandy ibland, jag tycker det är en ganska trevlig motionsform. Det är klart att det räknas som en sport - allt som går ut på att vinna måste ju kunna liknas vid sport - men jag fattar inte riktigt grejjen. Jag har alltid sett innebandyspelare som misslyckade fotboll-/hockey-/bandyspelare och jävligt Svenne banan (med blonderade frisyrer och pannband) - ackompanjerade av dålig musik, barnfamiljer och halvtafflig pyroteknik. Skulle personligen aldrig gå och betala pengar för att se innebandy, och genom att se mig omkring inne i hallen idag så fick alla mina fördomar en rejäl renässans: freaks överallt - både på läktaren och på planen.

Varför denna avsky? Jag vet faktiskt inte, men den är djupt rotad.
Pappa nämde att hockey- och bandyetablissemanget brukar kalla innebandy (floorball på engelska) för fjollboll och jag kan inte annat än hålla med. Det kommer dröja innan jag går på innebandy igen. Och jag tillkallar högre makter för att hålla eventuell avkomma borta från den här "sporten" så att jag slipper bli en patetisk loser på äldre dar. Usch.

Idag började jag montera ned mitt tonårsrum. På tiden kanske. Och det har faktiskt gått så pass lång tid att det inte känns ett dugg jobbigt - jag är helt klart redo att ta nästa steg, snart 28 år gammal haha.

Hur många har inte övernattat på soffan, på betonggolvet, på trummsetet eller i sängen? Många besök/fester har det blivit genom åren, men nu är det över.

Så kära källare, rest in peace - du kommer att vara saknad av många.

Av olika anledningar satt vi inne på två plåtar för mycket till det slutsålda Debaser och JEW igår, och vi hann aldrig få dem sålda innan giget. Mackan var sen in till Stockholm och eftersom jag hade alla biljetter så fick jag springa och möta honom vid dörren.

Väl där så flaggade jag för vårat överflöd och frågade om han sett någon lirare utanför som kunde tänkas vilja ha en biljett. En ung tjej som vid entrén hörde mig och skrek "JAG HAR INGEN BILJETT".

MacAttack hade kört som en svettig Ari Vatanen för att komma fram i någorlunda tid och för att slippa stå och dividera över ett eventuellt pris (för att jag är övertygad om att hon skulle betalat bra) så räckte han helt sonika över biljetten och sa "HÄR!" varvid tjejen tappade hakan och såg helt färdig ut.

Efter att ha utropat "ÄR DET SANT!!!" eller nåt liknande for hon in i lokalen som en avlöning samtidigt som jag gick till baren och köpte öl med ett stort leende på läpparna och en skön känsla i kroppen - Mackan hade gjort nåt mycket vackert och förmodligen så gjorde han tjejens kväll än mer odödlig än vad Jimmy Eat World snart skulle göra den åt oss tillsammans.

Att Mackan sedan utropade "Vafan!" när jag påminde honom att det var han som betalat 260:- för hennes biljett är en helt annan historia - det han gjorde vid dörren är ännu ett bevis på vilken fin kille han är. Grattis på födelsedagen brorsan!

Igår bevittnade jag en av de konserter jag sett fram emot allra mest i mitt liv, då Jimmy Eat World kom till stan. Dom må vara tråkiga att titta på, men det gjorde inget i går kväll. Jim Adkins har en röst och låtskrivartalang som inte sviker - karln är en mästare och jag är lycklig över att få ha sett honom in action. Go Jimmy!

...I'm baaaaaaack!

Men har jag något att komma med? Nej, men det kanske kommer.