Berthagen.se

Jag har tidigare gnällt över en trasig axel här i bloggen och nu har det gått lite mer än två månader sedan jag besökte Idrottskadecentrum. Och jag kan med glädje berätta att naprapaten Teddy verkligen satte huvudet spiken när han diagnostiserade mig, för efter en hel del rygg/skuldraövningar är jag nu tillbaka i matchen och kan börja träna axeln normalt utan smärta. Supraspinatus kommer inte längre i kläm i axelleden och träningen har både gett mig starkare axlar och bättre hållning. Tjoho!

Nu ska jag och Frida gå på "Män som hatar kvinnor" med Inger och pappa och sedan vankas visst mat på Domtrappkällaren. Mmm...

Såg just att Simponsgänget uppdaterat introt i samband med att det första hdtv-avsnittet sändes:



Modernnnnt så det förslår, platt-tv å allting...

Förra veckan San Siro och Serie A, denna vecka Gränbyhallen och Hockeyallsvenskan. Båda arenorna var fullsatta, men där slutar nog likheterna... 

Jag räknade med att lägga på mig lite under semestern.

Efter tio dagars verklighetsflykt är jag hemma i Stabby igen. På grund av sportlovsrelaterade skador (ja, inte på mig alltså) kommer jag att jobba heltid en tid framöver. Detta kommer verkligen lägligt eftersom Italien lämnade stora hål i mina fickor. Men kul hade vi, kolla bara här så förstår ni nog att det var värt vartenda öre.

Mycket trevlig att umgås med några av sina bästisar i Alperna.
Och särskilt trevligt att en av dem är fotograf:


Efter att ha vandrat genom helvetisk skarsnö kom vi upp till passet och möttes av denna utsikt.


På vägen ner var det mindre skare. Undertecknad kan skriva under på detta.


Undertecknad igen. Mycket trevligt.

På plats i vårigt Milano. I parken med 66 cl Heine i hand.


Dagen efter. Fruktstund utanför centralen i väntan på Torkel.


Efter mycket om och men hamnade vi på Milanoderbyt till slut. Fet upplevelse!


Sen åkte vi äntligen till bergen och fick både snö och sol... :-)


After-skin var FEEEEET Och vi var som synes väldigt glada...

More to come - sitter på den lokala pubens wi-fi och ni kan räkna med en ny rapport i övermorgon. Hej så länge!

Allt är packat och klockan är ställd. 08.30 lyfter jag och Mackan mot Milano och är inte tillbaka förrän nästa söndag. Torkel ansluter senare. Förmodligen kommer jag över en internetuppkoppling nånstans under resan och kunna avrapportera hur det hela utvecklar sig. Än så länge vet vi mest bara att:

1. Det kommer bli dyrt (men värt) att se Milan - Inter på söndagkväll.
2. Det är nästan 5 meter snö dit vi ska på måndag.
3. Vi kommer ha kul.

Over and out.

Detta var vad som mötte mina ögon när jag loggade in på Facebook nyss:



Ovanstående statusar kommer från tre för varandra helt okända tjejer. Är det någon masspsykos/sammansvärjning på gång eller kan någon representant för det täcka könet förklara detta för mig?

Den svenska idrottshistorien kantas av alpina fixstjärnor; Stenmark, Strand, Fogdö, Bulan, Wiberg och Pärson. Nu har ännu en stjärna fötts: Tommy Stenhåk.



När vi var hos Malin på Alpinsgaraget och köpte tillbehör inför avresan till Alperna på lördag passade Tomas på att dra på sig Järbyns fartdräkt som hängde på en galge bakom kassan. Killen är ju som klippt och skuren för en fartstrumpa och nu väntar vi med spänning på fortsättningen. Efter ekiperingen begav sig hela gänget till Hermans uppe på Fjällgatan och åt vegetarisk buffé och kalasade på folköl.



En skön kväll i mycket gott sällskap, men av fotografen finns mer att önska.
Hoppas han är bättre på att klämma lagg än att fota, den gode Stenhåk.

...och köper bokhyllor för pengarna.

Dennis Lyxzén förkunnade för drygt 10 år sedan att punkrock är finkultur.
Först idag är jag helt beredd att hålla med.

Åkte med mamma till IKEA för att köpa den planerade bokhyllan Billy. Efter diverse dividerande och tips från allmänheten hade vi bestämt oss för den vita. Men efter att ha vandrat igenom hela varuhuset och kommit fram till tag-själv-lagret möttes jag av ett tomt fack. WTF!? Att IKEA har slut på vita Billybokhyllor borde vara det samma som att Arla skulle ha slut på mjölk eller Mc Donalds slut på hamburgare...

Hade planerat att ta bussen till jobbet igår och eftersom jag har sovmorgon till 11 på fredagar begav jag mig ut på en löprunda i snöfallet. Rundan blev längre än jag trodde och jag fick stressa iväg på cykel för att hinna till busshållplatsen. I fickan hade jag två busskort; ett med 10:- och ett med 5:-.I andra städer där jag bott har man kunnat lägga ihop två busskort med lite pengar och jag trodde att det även skulle funka i Uppsala. Bussen kom (för en gångs skull i tid) och följande utspelar sig:

Jag kliver på den fullsatta bussen och frågar om det går bra att åka på två olika kort.
Busschaffisen, en kille i min egen ålder, svarar nej.
- Nähä, men då får jag väl köpa en sms-biljett istället då, säger jag och tar upp mobilen.
- Det skulle du ha gjort innan du klev på bussen, menar busschaffören.
- Men jag trodde ju att jag kunde åka på mina kort, kan du inte va lita schysst, jag har lite bråttom till jobbet?
- Och jag är på jobbet. Så nej, du måste gå av bussen.

Jag fortsätter knappa på mobilen och då river chaffishelvetet ner den lapp där det står hur man köper sms-biljetter.
Skakandes på huvudet rör jag mig då bakåt i bussen och tänker: antingen låter han mig gå eller så får jag väl gå av. Då ställer sig chaffisen upp och börjar skrika att han minsann inte tänker åka innan jag klivit av och att han fortfarande bara gör sig jobb, innan han märker att jag faktiskt står vid dörrarna och väntar på att han ska öppna dem.
Våra blickar möts och jag ger honom långfingret (med eftertryck) innan jag kliver av.

Väl ute i snömodden igen undrar jag hur man ska lyckas ta sig till jobbet på 45 minuter. Cykel? Taxi?
Då slår det mig att jag faktiskt kan hinna ikapp bussen på cykel, om jag genar lite. Jag cyklar fort som tusan till bussgaraget på Kungsgatan (typ 3 km från det inträffade, se bild) och inser att jag faktiskt lyckats hinna dit före min vän busschaffören.



Jag skickar i lugn och ro iväg mitt sms och ser efter någon minut bussen kommer körandes på Kungsgatan. Som tur är finns det fler som väntar på bussen, annars tror jag faktiskt att det fanns risk för att min vän bakom ratten skulle strunta i att stanna. När jag kliver på bussen ser han något förbryllad ut.

- Jaså, är du här nu igen...
- Ja, och tack vare dig fick jag stressa genom halva stan, men här har du ditt jävla sms!
Han tar min telefon och studerar den noggrant innan han han sträcker upp sitt långfinger.
- Vet du vad det här betyder?
- Ja, det betyder "dra åt helvete", säger jag och tittar honom djupt i ögonen.
Han håller fortfarande  i min telefon och funderar säkert på om han ska slänga av mig eller inte.
- Kan vi åka nu? Jag har fortfarande lite bråttom till jobbet...
 Jag ser hur han kokar av ilska och han fortsätter spotta om att han minnsann bara gör sitt jobb när han lämnar tillbaka mobilen.  Och jag hör honom önska mig en "jävligt, jävligt bra dag" och en massa andra fina ord.
Men då har jag redan, leende, satt mig på en plats och konstaterat att jag vann fighten - jag fick åka med och jag fick dessutom be träskallen att dra åt helvete - två gånger om.

Tre av mina allra bästa grabbar fyller år idag! Två av dom, McAttack och KJ, fyller gubbe och det ska givetvis firas med dunder och brak. Nu dröjer det dock ett tag tills festen blir av, men i väntan på den så bjussar jag på några fina bilder av de f.d. pojkarna. Jag hoppas på fler roliga minnen och foton i framtiden - trots eder höga ålder - och är ganska säker att ni inte kommer göra mig besviken!


F.d. pojkar testar bänkalkisliv i -10 utanför Tönnebro wärdshus.


F.d. pojkar jammar skiten ur både hatt, gura och trumma hemma i Norby.


F.d. pojkar testar Snowroller-konceptet i Serre Chevalier.


F.d. pojkar slaskar kräfta och dricker sprit.

Den sista gubben fyller 47 och heter Bill Bailey, men är nog mest känd som W. Axl Rose. Stort grattis även till dig om du läser det här! Annars ses vi i sommar - jag vet var du bor...

Först läser man detta i tidningen (vilket till stor del är bullshit och bland det mest omdömeslösa jag läst i UNT) och sen tittar man på Aktuellt och får höra att min arbetsgivare (Uppsala kommun) ska säga upp 600-800 personer inom två år. Tuffa tider för en stackars vikarie...

Idag åkte jag med pappas sida av släkten till min farmors begravning i Högalidskyrkans kapell på Söder. Det var en mycket fin begravning, med en en massa musik och inte särskilt mycket religiöst dravel. Farmor var ju jazzsångerska och hon skulle säkert ha älskat kantorns jazziga toner. Jag inte haft så mycket kontakt med min farmor, vi har gjort några tappra försök som tyvärr alltid runnit ut i sanden, men jag kommer alltid minnas den helg vi fick tillsammans när jag var 12-13 år och åkte till Söder för att hälsa på henne.

Vi gick på promenader, tog pendeln till fritidsmässan i Älvsjö, hon köpte en Guns-tröja åt mig och vi käkade chips och drack läsk tillsammans. Det låter kanske inte så mycket för världen, men för mig var det stort då och ännu större nu. Förutom jordgloben här bredvid mig i hyllan (en julklapp från henne med motveringen "Jag önskar jag kunde skänka dig hela världen, men den här är vad jag har råd med") så är den helgen mina finaste minnen av henne.

Vila i frid i Farmor och tack för minnena, jag ska fortsätta att vårda dem ömt.


Vi tog med blommorna från begravningen till Uppsala och la ner dem på hennes blivande gravplats, bredvid gammelfarmor Lilly och gammegammelmormor Hulda.

Jag och Frida ska som bekant införskaffa nya bokhyllor och en fåtölj. Fåtöljen är redan utvald, men jag tycker det är sjukt svårt att välja färg på hyllan. De flesta möblerna hemma är i ek och vi vill ha något som bryter av det konceptet. Då återstår vit och mörkbrun. Kika på dessa två mästerliga photoshopkreationer och hjälp oss att bestämma:

Efter dubbelt nattsuddande i helgen var det tungt att cykla till jobbet i morse, trots det vindstilla och soliga vädret. Har fortfarande lite svårt att andas faktiskt, blä. Jag måste bli en nyttigare människa snart, men de närmaste veckorna med alpresa, 30-årsfester och dj-jobb kommer innebära allt annat än nyttighet. Därför lovar jag nu mig själv att måndagen den 9 mars åter bli en sund människa. Jag väntar med spänning.

Vi är i heminredartagen och planerar inköp av nya bokhyllor och en fåtölj till vardagsrummet. När jag surfade in på ikea.se såg jag att dom jäklarna tydligen smugit in i vårt sovrum och tjyvfotat mig och Frida i sömnen: