Berthagen.se

Var på mitt livs första innebandymatch idag. Har under en längre tid försökt träffa min far, men antingen har jag (eller han) glömt bort det eller så har vi varit sjuka. Pappa är, på grund av sitt jobb måste kanske tilläggas, väldigt intresserad av direktsända tv-galej - vare sig det handlar om schlagerfinaler eller idrott. Kort sagt; han går på sådana där tillställningar bara för att se hur hans "kollegor" bär sig åt. Idag var han på Fyrishov för att kolla när TV4 direktsände innebandy, så jag for dit efter jobbet för att möta honom.

Jag spelar själv innebandy ibland, jag tycker det är en ganska trevlig motionsform. Det är klart att det räknas som en sport - allt som går ut på att vinna måste ju kunna liknas vid sport - men jag fattar inte riktigt grejjen. Jag har alltid sett innebandyspelare som misslyckade fotboll-/hockey-/bandyspelare och jävligt Svenne banan (med blonderade frisyrer och pannband) - ackompanjerade av dålig musik, barnfamiljer och halvtafflig pyroteknik. Skulle personligen aldrig gå och betala pengar för att se innebandy, och genom att se mig omkring inne i hallen idag så fick alla mina fördomar en rejäl renässans: freaks överallt - både på läktaren och på planen.

Varför denna avsky? Jag vet faktiskt inte, men den är djupt rotad.
Pappa nämde att hockey- och bandyetablissemanget brukar kalla innebandy (floorball på engelska) för fjollboll och jag kan inte annat än hålla med. Det kommer dröja innan jag går på innebandy igen. Och jag tillkallar högre makter för att hålla eventuell avkomma borta från den här "sporten" så att jag slipper bli en patetisk loser på äldre dar. Usch.