Berthagen.se

Hade planerat att ta bussen till jobbet igår och eftersom jag har sovmorgon till 11 på fredagar begav jag mig ut på en löprunda i snöfallet. Rundan blev längre än jag trodde och jag fick stressa iväg på cykel för att hinna till busshållplatsen. I fickan hade jag två busskort; ett med 10:- och ett med 5:-.I andra städer där jag bott har man kunnat lägga ihop två busskort med lite pengar och jag trodde att det även skulle funka i Uppsala. Bussen kom (för en gångs skull i tid) och följande utspelar sig:

Jag kliver på den fullsatta bussen och frågar om det går bra att åka på två olika kort.
Busschaffisen, en kille i min egen ålder, svarar nej.
- Nähä, men då får jag väl köpa en sms-biljett istället då, säger jag och tar upp mobilen.
- Det skulle du ha gjort innan du klev på bussen, menar busschaffören.
- Men jag trodde ju att jag kunde åka på mina kort, kan du inte va lita schysst, jag har lite bråttom till jobbet?
- Och jag är på jobbet. Så nej, du måste gå av bussen.

Jag fortsätter knappa på mobilen och då river chaffishelvetet ner den lapp där det står hur man köper sms-biljetter.
Skakandes på huvudet rör jag mig då bakåt i bussen och tänker: antingen låter han mig gå eller så får jag väl gå av. Då ställer sig chaffisen upp och börjar skrika att han minsann inte tänker åka innan jag klivit av och att han fortfarande bara gör sig jobb, innan han märker att jag faktiskt står vid dörrarna och väntar på att han ska öppna dem.
Våra blickar möts och jag ger honom långfingret (med eftertryck) innan jag kliver av.

Väl ute i snömodden igen undrar jag hur man ska lyckas ta sig till jobbet på 45 minuter. Cykel? Taxi?
Då slår det mig att jag faktiskt kan hinna ikapp bussen på cykel, om jag genar lite. Jag cyklar fort som tusan till bussgaraget på Kungsgatan (typ 3 km från det inträffade, se bild) och inser att jag faktiskt lyckats hinna dit före min vän busschaffören.



Jag skickar i lugn och ro iväg mitt sms och ser efter någon minut bussen kommer körandes på Kungsgatan. Som tur är finns det fler som väntar på bussen, annars tror jag faktiskt att det fanns risk för att min vän bakom ratten skulle strunta i att stanna. När jag kliver på bussen ser han något förbryllad ut.

- Jaså, är du här nu igen...
- Ja, och tack vare dig fick jag stressa genom halva stan, men här har du ditt jävla sms!
Han tar min telefon och studerar den noggrant innan han han sträcker upp sitt långfinger.
- Vet du vad det här betyder?
- Ja, det betyder "dra åt helvete", säger jag och tittar honom djupt i ögonen.
Han håller fortfarande  i min telefon och funderar säkert på om han ska slänga av mig eller inte.
- Kan vi åka nu? Jag har fortfarande lite bråttom till jobbet...
 Jag ser hur han kokar av ilska och han fortsätter spotta om att han minnsann bara gör sitt jobb när han lämnar tillbaka mobilen.  Och jag hör honom önska mig en "jävligt, jävligt bra dag" och en massa andra fina ord.
Men då har jag redan, leende, satt mig på en plats och konstaterat att jag vann fighten - jag fick åka med och jag fick dessutom be träskallen att dra åt helvete - två gånger om.