Sist i Vasaloppet

För sex år sedan åkte jag de nio milen mellan Sälen och Mora första söndagen i mars. Jag var helt grön i skidsammanhang och hade inte ens åkt nio mil sammanlagt under min träning inför loppet. Men jag kom i mål och är fortfarande lite mallig över det. Tanken var att jag och McAttack skulle åka även i år, men i och med vår utflykt till Italien och den senares 30-årsskiva nästa helg valde vi att satsa på Vasan 2010 istället.

2003 startade jag i sista startled och ni som har orkat gå upp och titta på när spektaklet drar igång har kanske lagt märke till att det blir en liten stockning i första backen efter någon kilometer. När jag kom fram dit vände jag mig om och insåg att jag i princip var sist i loppet och således hade drygt 15 000 åkare framför mig. Men jag vägrade vika ner mig och kämpade tappert i knappa tio timmar tills jag passerat den klassiska skylten "I fäders spår för framtids segrar" vid målet i Mora. Skam den som ger sig! Att jag därefter for hem till sjuksängen med svåra muskelsmärtor och en veckas förkylning är en helt annan sak. Men äventyrer gav faktiskt mersmak och eftersom jag klämt en hel del lagg sen sist räknar jag faktiskt med att kapa fyra timmar av min tid nästa gång jag ställer upp. Nån som hakar på?


Observera att jag faktiskt plockade 250 platser under sista milen.


Undertecknad passerar Oxberg, tre tunga mil kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0