Berthagen.se

Den svenska idrottshistorien kantas av alpina fixstjärnor; Stenmark, Strand, Fogdö, Bulan, Wiberg och Pärson. Nu har ännu en stjärna fötts: Tommy Stenhåk.



När vi var hos Malin på Alpinsgaraget och köpte tillbehör inför avresan till Alperna på lördag passade Tomas på att dra på sig Järbyns fartdräkt som hängde på en galge bakom kassan. Killen är ju som klippt och skuren för en fartstrumpa och nu väntar vi med spänning på fortsättningen. Efter ekiperingen begav sig hela gänget till Hermans uppe på Fjällgatan och åt vegetarisk buffé och kalasade på folköl.



En skön kväll i mycket gott sällskap, men av fotografen finns mer att önska.
Hoppas han är bättre på att klämma lagg än att fota, den gode Stenhåk.

...och köper bokhyllor för pengarna.

Dennis Lyxzén förkunnade för drygt 10 år sedan att punkrock är finkultur.
Först idag är jag helt beredd att hålla med.

Åkte med mamma till IKEA för att köpa den planerade bokhyllan Billy. Efter diverse dividerande och tips från allmänheten hade vi bestämt oss för den vita. Men efter att ha vandrat igenom hela varuhuset och kommit fram till tag-själv-lagret möttes jag av ett tomt fack. WTF!? Att IKEA har slut på vita Billybokhyllor borde vara det samma som att Arla skulle ha slut på mjölk eller Mc Donalds slut på hamburgare...

Hade planerat att ta bussen till jobbet igår och eftersom jag har sovmorgon till 11 på fredagar begav jag mig ut på en löprunda i snöfallet. Rundan blev längre än jag trodde och jag fick stressa iväg på cykel för att hinna till busshållplatsen. I fickan hade jag två busskort; ett med 10:- och ett med 5:-.I andra städer där jag bott har man kunnat lägga ihop två busskort med lite pengar och jag trodde att det även skulle funka i Uppsala. Bussen kom (för en gångs skull i tid) och följande utspelar sig:

Jag kliver på den fullsatta bussen och frågar om det går bra att åka på två olika kort.
Busschaffisen, en kille i min egen ålder, svarar nej.
- Nähä, men då får jag väl köpa en sms-biljett istället då, säger jag och tar upp mobilen.
- Det skulle du ha gjort innan du klev på bussen, menar busschaffören.
- Men jag trodde ju att jag kunde åka på mina kort, kan du inte va lita schysst, jag har lite bråttom till jobbet?
- Och jag är på jobbet. Så nej, du måste gå av bussen.

Jag fortsätter knappa på mobilen och då river chaffishelvetet ner den lapp där det står hur man köper sms-biljetter.
Skakandes på huvudet rör jag mig då bakåt i bussen och tänker: antingen låter han mig gå eller så får jag väl gå av. Då ställer sig chaffisen upp och börjar skrika att han minsann inte tänker åka innan jag klivit av och att han fortfarande bara gör sig jobb, innan han märker att jag faktiskt står vid dörrarna och väntar på att han ska öppna dem.
Våra blickar möts och jag ger honom långfingret (med eftertryck) innan jag kliver av.

Väl ute i snömodden igen undrar jag hur man ska lyckas ta sig till jobbet på 45 minuter. Cykel? Taxi?
Då slår det mig att jag faktiskt kan hinna ikapp bussen på cykel, om jag genar lite. Jag cyklar fort som tusan till bussgaraget på Kungsgatan (typ 3 km från det inträffade, se bild) och inser att jag faktiskt lyckats hinna dit före min vän busschaffören.



Jag skickar i lugn och ro iväg mitt sms och ser efter någon minut bussen kommer körandes på Kungsgatan. Som tur är finns det fler som väntar på bussen, annars tror jag faktiskt att det fanns risk för att min vän bakom ratten skulle strunta i att stanna. När jag kliver på bussen ser han något förbryllad ut.

- Jaså, är du här nu igen...
- Ja, och tack vare dig fick jag stressa genom halva stan, men här har du ditt jävla sms!
Han tar min telefon och studerar den noggrant innan han han sträcker upp sitt långfinger.
- Vet du vad det här betyder?
- Ja, det betyder "dra åt helvete", säger jag och tittar honom djupt i ögonen.
Han håller fortfarande  i min telefon och funderar säkert på om han ska slänga av mig eller inte.
- Kan vi åka nu? Jag har fortfarande lite bråttom till jobbet...
 Jag ser hur han kokar av ilska och han fortsätter spotta om att han minnsann bara gör sitt jobb när han lämnar tillbaka mobilen.  Och jag hör honom önska mig en "jävligt, jävligt bra dag" och en massa andra fina ord.
Men då har jag redan, leende, satt mig på en plats och konstaterat att jag vann fighten - jag fick åka med och jag fick dessutom be träskallen att dra åt helvete - två gånger om.

Tre av mina allra bästa grabbar fyller år idag! Två av dom, McAttack och KJ, fyller gubbe och det ska givetvis firas med dunder och brak. Nu dröjer det dock ett tag tills festen blir av, men i väntan på den så bjussar jag på några fina bilder av de f.d. pojkarna. Jag hoppas på fler roliga minnen och foton i framtiden - trots eder höga ålder - och är ganska säker att ni inte kommer göra mig besviken!


F.d. pojkar testar bänkalkisliv i -10 utanför Tönnebro wärdshus.


F.d. pojkar jammar skiten ur både hatt, gura och trumma hemma i Norby.


F.d. pojkar testar Snowroller-konceptet i Serre Chevalier.


F.d. pojkar slaskar kräfta och dricker sprit.

Den sista gubben fyller 47 och heter Bill Bailey, men är nog mest känd som W. Axl Rose. Stort grattis även till dig om du läser det här! Annars ses vi i sommar - jag vet var du bor...

Först läser man detta i tidningen (vilket till stor del är bullshit och bland det mest omdömeslösa jag läst i UNT) och sen tittar man på Aktuellt och får höra att min arbetsgivare (Uppsala kommun) ska säga upp 600-800 personer inom två år. Tuffa tider för en stackars vikarie...

Idag åkte jag med pappas sida av släkten till min farmors begravning i Högalidskyrkans kapell på Söder. Det var en mycket fin begravning, med en en massa musik och inte särskilt mycket religiöst dravel. Farmor var ju jazzsångerska och hon skulle säkert ha älskat kantorns jazziga toner. Jag inte haft så mycket kontakt med min farmor, vi har gjort några tappra försök som tyvärr alltid runnit ut i sanden, men jag kommer alltid minnas den helg vi fick tillsammans när jag var 12-13 år och åkte till Söder för att hälsa på henne.

Vi gick på promenader, tog pendeln till fritidsmässan i Älvsjö, hon köpte en Guns-tröja åt mig och vi käkade chips och drack läsk tillsammans. Det låter kanske inte så mycket för världen, men för mig var det stort då och ännu större nu. Förutom jordgloben här bredvid mig i hyllan (en julklapp från henne med motveringen "Jag önskar jag kunde skänka dig hela världen, men den här är vad jag har råd med") så är den helgen mina finaste minnen av henne.

Vila i frid i Farmor och tack för minnena, jag ska fortsätta att vårda dem ömt.


Vi tog med blommorna från begravningen till Uppsala och la ner dem på hennes blivande gravplats, bredvid gammelfarmor Lilly och gammegammelmormor Hulda.

Jag och Frida ska som bekant införskaffa nya bokhyllor och en fåtölj. Fåtöljen är redan utvald, men jag tycker det är sjukt svårt att välja färg på hyllan. De flesta möblerna hemma är i ek och vi vill ha något som bryter av det konceptet. Då återstår vit och mörkbrun. Kika på dessa två mästerliga photoshopkreationer och hjälp oss att bestämma:

Efter dubbelt nattsuddande i helgen var det tungt att cykla till jobbet i morse, trots det vindstilla och soliga vädret. Har fortfarande lite svårt att andas faktiskt, blä. Jag måste bli en nyttigare människa snart, men de närmaste veckorna med alpresa, 30-årsfester och dj-jobb kommer innebära allt annat än nyttighet. Därför lovar jag nu mig själv att måndagen den 9 mars åter bli en sund människa. Jag väntar med spänning.

Vi är i heminredartagen och planerar inköp av nya bokhyllor och en fåtölj till vardagsrummet. När jag surfade in på ikea.se såg jag att dom jäklarna tydligen smugit in i vårt sovrum och tjyvfotat mig och Frida i sömnen:

Jag har inte varit sjuk sedan i september tror jag. Jag har klarat mig från förkylningar, feber, snuva, halsont och vinterkräkhelvetet - trots att ovanstående farsoter smugit runt mitt hem och arbetsplats i flera omgångar. Det har varit väldigt, väldigt skönt, men jag börjar få onda aningar nu...

Om två veckor sitter jag på ett flyg till Milano och Alperna och det skulle va så in i helvete tråkigt om jag blev sjuk innan eller under resan. Fy. Det bästa vore att få det överstökat så att jag slipper oroa mig i två veckor till.

Jag köpte ju effektlbord för några veckor sedan. Fick en del, helt välförtjänta, kommentarer om att bordet såg lite tomt ut. Så när det rullade in lite pengar på företagskontot slog jag till på lite nya pedaler. Det blev en volympedal från Ernie Ball och en Boss RE-20 (reverb och delay). Ser fram emot nästa rep och återkommer då med nya bilder på bordet!

Upptäckte att en av de senaste årens favoritskivor fått en uppföljare - en webrip av The Frays självbetitlade album finns hos piraten. Den är nu laddad iPoden och jag ämnar promenera de 12 kilometrarna till jobbet, bränna av veckans sista lektion och sedan dra ner på stan och käka lunch med Max.

Helgen är fullproppad av olika aktiviteter, men eftersom jag just haft två ganska slöa dagar är jag laddad och redo.

Bowlade, käkade och ölade med jobbet igår kväll. Fick retfullt många nior på bowlingen. Borde bowla oftare faktiskt, anyone?

Till Fridas förtret tillbringar jag fortfarande en del lediga stunder på betapet.se och ligger för närvarande på +1500 i rank. Tveka inte att höra av er om ni vill bli utmanade!

Ända sedan jag var i USA första gången har jag varit torsk på mexikansk mat. Amerikanska snabbmatskedjan Taco Bell har en massa smarriga grejor på menyn och godast är nog deras quesadilla. Rätten består som bekant av ett vikt tortillabröd med ost och salsa som gräddas/steks tills osten smälter och brödet får en spröd yta. Mmm...

Quesadillas serveras på en rad restauranger i Sverige och jag har varit en frekvent beställare (på bl.a. O'Learys och Broken i Åre), men det är tyvärr ganska bleka kopior som erbjuds - inte i närheten av den krämighet som återfinns på Taco Bell. Jag har givetvis även försökt återskapa en perfekt quesadilla på hemmaplan och kom förmodligen ett steg närmare sanningen den dag jag testade att ha i cremé fraiche mellan bröden...

Under semestern i sommar är det jag som bedriver underrättelseverksamhet mot Taco Bell för att verkligen finna hemligheten bakom deras krämiga quesadilla. Tills dess tycker jag att ni borde testa mitt nuvarande recept, för det är faktiskt riktigt gott:

• Ingredienser: Quornfilé, stort tortillabröd, cremé fraiche, salsa, stark riven ost, sallad, avocado, tomat, rödlök, gurka, nachos
• Marinad: Tacokrydda, olja, soja

1. Skiva quornfiléen och marinera bitarna. Stek sedan till bitarna får lagom yta.
2. Smeta cremé fraiche och salsa på halva tortillabrödet och lägg dit de stekta quornbitarna. Strö rikligt med ost över och vik sedan brödet dubbelt så att det blir format som en halvcirkel.
3. Stek lätt på båda sidor i lagom varm panna tills brödet fått yta och osten smält.
4. Servera med den smarriga salladen och garnera med nachos, cremé fraiche och salsa.

Kommer inte berget till Muhammed, får väl Muhammed komma till berget

Trogna läsare kanske minns mitt gnäll om det där förbannade IKEA-taket. För er som inte sett kåken så kan jag berätta att det är Uppsalas största tak; mer eller mindre ett hav bestående av takduk. Grabbarna på takfirman har jobbat sedan i somras med att lägga det och en nyhet som denna får mig nästan att kissa i byxorna av skadeglädje. Jag ska genast ringa och fråga när dom ska börja riva upp skiten och börja om på ny kula...

Jag passade på att besöka Malin på Alpingaraget och köpte ett lavinsäkerhetspaket med transceiver, spade och sond igår. Förra året lånade jag Torkels sändare, men eftersom han följer med till Italien i år så tyckte jag det var lika bra att styra upp en egen. Den var inte gratis, även om snälla Malin gav mig ett mycket bra pris, men jag hoppas att den kommer vara värd sina slantar om olyckan är framme. Peppar, peppar.


Även en transceiver måste ta igen sig mellan åken...