Berthagen.se

Jag älskar som bekant vintern och har inget emot att snön ligger kvar så länge som möjligt. Särskilt inte när det börjar bli ljusare på eftermiddagarna. Snön får gärna lika kvar långt in i april om ni frågar mig och så kan våren komma som ett blixtnedslag lagom till valborg...

Ni som inte håller med mig; hav förtröstan. Våren är närmare än ni tror. Igår när jag sladdade hemma vid 3-snåret var jag nämligen ackompanjerade av de vackraste vårtecknen - fågelsång. Efter en kväll med sprängande hårdrock i lurarna var det rena terapin. Men jåglarna hade även fräckheten att fortsätta sjunga utanför det öppna somrumsfönstret (Frida har fått pippi på att det alltid ska vara öppet nu för tiden), vilket i kombination med två Red bull innan stängning definitivt förkortade min skönhetssömn.

Måste nog försöka ge John Blund en ny chans för att orka med kvällens/nattens aktiviteter...

Sitter och spelar in musik i Carls flashiga studio/kontor högst upp i ett hus på Kungsgatan med utsikt mot det upplysta slottet. Sen blir det skivspelning på Bullitt och förmodligen en pilsner eller två. Kom gärna förbi!

Var hos mormor och åt pannkakor i eftermiddags. Efter att ha tryckt i mig tolv stycken fettdrypande kolhydratbomber med tillhörande socker och sylt kom efterrätten fram:



Ett fucking monster. Mormor hade beställt semlor utan florsocker, och då tyckte konditorn tydligen att vi var värda extra grädde istället. Kvällsfikat är inställt ikväll.

Vi åkte förresten skridskor med klassen idag. Har inte rört grillorna sedan den där ödesdigra tisdagskvällen för drygt två år sedan då jag fick nog, bröt klubban itu och klev av träningen redan efter 15 minuter - för att aldrig återvända. Jag minns fortfarande hur frustrerad jag var över mitt dåliga spel och min förlorade spelförmåga. Det var säkert inte så illa som jag själv ansåg, men mitt självförtroende på planen var lika med noll och jag tyckte det var bättre att skita i allt än att vänta på vändningen.

Men idag var det minsann ett kärt återseende, även om det värkte lite i fötterna. Kanske borde fundera på att ta upp bandykarriären på nytt (typ när nån uppfinner en extra veckodag) eller iaf hitta ett hockeybockey-lag som man kan lira lite med...

Jag har haft min första hela vardagskväll utan inplanerade aktiviteter på väldigt länge. Och ensam har jag varit också, eftersom Frida har kvällspass på akuten i Solna och sover kvar hos Elin. Så vad har jag hittat på?

Inte mycket.

Först cyklade jag till gymmet och försökte jogga bort den där falafeltallriken jag åt vid lunchen. Skönt att träna utan tidspress, vilket gjorde att jag blev kvar på Stallet ett bra tag. Väl hemma kokade jag en stor portion spenat och ricotta-tortellinis och som serverades tillsammans med smaskig sallad och världens godaste pesto rosso.

Middagen intogs i soffan vid 19-snåret och så här drygt tre timmar senare sitter jag fortfarande kvar där. Med ena ögat fäst på teven och det andra på datorskärmen har jag kunnat se när Almtuna piskade upp Mora (och tog ett steg närmare kvalserien i ishockey) samtidigt som jag förberett ett läxförhör om vikingatiden tills imorgon. Multitasking på hög nivå. Hade även tänkt beta av ett gäng skrivuppgifter som mina 8:or lämnat in, men jag tror jag lägger mig i sängen och läser en god bok istället. Det är ju trots allt min lediga kväll...

Nisse Fisk skickade över en klassiker på FB. Humor:

Lektion i svenska med år 8:

Elev (pojke): Har inte någon sagt att du är ganska lik Dexter?
Jag: Jo, min tjej har antytt det lite då och då...

Jag tar det som en komplimang, men hoppas att det mest är de yttre likheterna som avses.

Idrottsodyssén fortsätter. Ny vecka, ny idrott. Ikväll var det bandy mellan SIrius och Vetlanda på ett snöigt Studenternas som gällde. Matchen spelades 3x30 minuter pga av snöfallet och när det inte räckte för att skilja lagen åt följde 30 minuters förlängning. I 28:e förlängningsmintuen slog Erik Sundin in vinstmålet och Sirius tog kommandot inför avgörandet på torsdag. En bandymatch med snö på planen är inte en rättvis bandymatch men eftersom IKS förde spelet hela matchen (vann tex hörnorna med 17-5) var det ändå ett mycket rättvist (och roligt) resultat. Heja Sirius - på torsdag kommer ni att sopa banan med smålänningarna!

Inspirerad av tidigare inlägg och dagens tv-underhållning slängde jag på mig träningskläder och cyklade med skidfodralet över axeln till Hågaby, där skidspåret till Hammarskog börjar. Solen sken och ute på gärdena efter Ekensberg var det väldigt fina spår. Hade kanske inte helt ideala förutsättningar för konditionsträning (pimplade vin till halv tre igår) men det var skönt att glida lite och jag att tror det blev runt 20 km sammanlagt. Och så 10 km cykling förstås; friluftigt så det förslår.

För sex år sedan åkte jag de nio milen mellan Sälen och Mora första söndagen i mars. Jag var helt grön i skidsammanhang och hade inte ens åkt nio mil sammanlagt under min träning inför loppet. Men jag kom i mål och är fortfarande lite mallig över det. Tanken var att jag och McAttack skulle åka även i år, men i och med vår utflykt till Italien och den senares 30-årsskiva nästa helg valde vi att satsa på Vasan 2010 istället.

2003 startade jag i sista startled och ni som har orkat gå upp och titta på när spektaklet drar igång har kanske lagt märke till att det blir en liten stockning i första backen efter någon kilometer. När jag kom fram dit vände jag mig om och insåg att jag i princip var sist i loppet och således hade drygt 15 000 åkare framför mig. Men jag vägrade vika ner mig och kämpade tappert i knappa tio timmar tills jag passerat den klassiska skylten "I fäders spår för framtids segrar" vid målet i Mora. Skam den som ger sig! Att jag därefter for hem till sjuksängen med svåra muskelsmärtor och en veckas förkylning är en helt annan sak. Men äventyrer gav faktiskt mersmak och eftersom jag klämt en hel del lagg sen sist räknar jag faktiskt med att kapa fyra timmar av min tid nästa gång jag ställer upp. Nån som hakar på?


Observera att jag faktiskt plockade 250 platser under sista milen.


Undertecknad passerar Oxberg, tre tunga mil kvar.

Jag har tidigare gnällt över en trasig axel här i bloggen och nu har det gått lite mer än två månader sedan jag besökte Idrottskadecentrum. Och jag kan med glädje berätta att naprapaten Teddy verkligen satte huvudet spiken när han diagnostiserade mig, för efter en hel del rygg/skuldraövningar är jag nu tillbaka i matchen och kan börja träna axeln normalt utan smärta. Supraspinatus kommer inte längre i kläm i axelleden och träningen har både gett mig starkare axlar och bättre hållning. Tjoho!

Nu ska jag och Frida gå på "Män som hatar kvinnor" med Inger och pappa och sedan vankas visst mat på Domtrappkällaren. Mmm...

Såg just att Simponsgänget uppdaterat introt i samband med att det första hdtv-avsnittet sändes:



Modernnnnt så det förslår, platt-tv å allting...

Förra veckan San Siro och Serie A, denna vecka Gränbyhallen och Hockeyallsvenskan. Båda arenorna var fullsatta, men där slutar nog likheterna... 

Jag räknade med att lägga på mig lite under semestern.

Efter tio dagars verklighetsflykt är jag hemma i Stabby igen. På grund av sportlovsrelaterade skador (ja, inte på mig alltså) kommer jag att jobba heltid en tid framöver. Detta kommer verkligen lägligt eftersom Italien lämnade stora hål i mina fickor. Men kul hade vi, kolla bara här så förstår ni nog att det var värt vartenda öre.

Mycket trevlig att umgås med några av sina bästisar i Alperna.
Och särskilt trevligt att en av dem är fotograf:


Efter att ha vandrat genom helvetisk skarsnö kom vi upp till passet och möttes av denna utsikt.


På vägen ner var det mindre skare. Undertecknad kan skriva under på detta.


Undertecknad igen. Mycket trevligt.

På plats i vårigt Milano. I parken med 66 cl Heine i hand.


Dagen efter. Fruktstund utanför centralen i väntan på Torkel.


Efter mycket om och men hamnade vi på Milanoderbyt till slut. Fet upplevelse!


Sen åkte vi äntligen till bergen och fick både snö och sol... :-)


After-skin var FEEEEET Och vi var som synes väldigt glada...

More to come - sitter på den lokala pubens wi-fi och ni kan räkna med en ny rapport i övermorgon. Hej så länge!

Allt är packat och klockan är ställd. 08.30 lyfter jag och Mackan mot Milano och är inte tillbaka förrän nästa söndag. Torkel ansluter senare. Förmodligen kommer jag över en internetuppkoppling nånstans under resan och kunna avrapportera hur det hela utvecklar sig. Än så länge vet vi mest bara att:

1. Det kommer bli dyrt (men värt) att se Milan - Inter på söndagkväll.
2. Det är nästan 5 meter snö dit vi ska på måndag.
3. Vi kommer ha kul.

Over and out.

Detta var vad som mötte mina ögon när jag loggade in på Facebook nyss:



Ovanstående statusar kommer från tre för varandra helt okända tjejer. Är det någon masspsykos/sammansvärjning på gång eller kan någon representant för det täcka könet förklara detta för mig?