Berthagen.se

Yosemite national park är en av de vackraste platserna jag vet. Vid mina tidigare
besök har jag inte haft tid att titta närmare på vattenfallen, men idag gjorde vi
äntligen slag i saken. Allt ser ganska pytte ut på bild, men det är det inte.
Jag lovar.
Stort. Jättestort.


Yosemite Upper fall har 436 meters fallhöjd...


Det lilla bergsknallen till höger heter El Capitan och har en
910 meter lodrätt klippvägg...


Solen kastar sina sista strålar över Tenaya Lake, ungefär 3000 m.ö.h...


Närkontakt (på cirka 10m avstånd) med en vild björn...

I denna skapelse for vi till Vegas häromdan. Har aldrig kört maken till finare kärra och nu väntar jag bara på att Frida ska bli klar med studierna så att hon kan köpa mig en egen skönhet (hon har faktiskt lovat detta i ett svagt ögonblick). Apropå Frida så har hon, Snippe och Nina nu anlänt och vi har tillsammans dragit iväg mot San Francisco - denna gång i ett helt klart mindre uppseendeväckande fordon; en gubbig Cheva Impala.

Jag tackar mina fina grabbar i Shots and motion för 10 härliga dagar och hoppas att ni nu har det bra hemma på era arbeten - det är ju trots allt måndag morgon för er nu. Själv avnjuter jag en BudLight i sängen och väntar på att Tonight show ska börja. Nä, seriöst - fan va kul vi har haft, jag längtar redan tills nästa inspelning...

Jag var och tränade en sväng på Muscle beach idag och då glider en sjukt stor kille upp bredvid mig och frågar om jag är Richard Bransons son...


Well, I ain't. I am a Berthage.

:D

/Varma hälsningar från Kalifornien

ps. kolla in www.shotsandmotion.com och lyssna på ny låt och kolla videodagbok! ds.

Hell yeah.

Sitter i ett mulet Venice och är ganska trött. Blev en sjukt lång dag igår med endast en eller två timmars sömn och en 23 timmar lång resa. Första flygningen mellan Arlanda - Philadelphia gick kanon. Vi blev dock aningens molokna när vi insåg att US Airways snålat in på gratisdrickat, men efter att ha köpt in några rundor började stewarden Timmy (samtidigt som han flitigt flörtade med Martin) att bjussa på drinkarna. Perfekt! Tim förgyllde vår resa helt klart.

Väl framme i Philly blev det flottig pizza och pasta på Sbarro, men när vi kom fram till vår gate fick vi besked att flyget till LA var försenat i två timmar. Tiden gick i snigeltakt, men som tur var hade jag ju med mig datorn och betapet.se saved the day. När vi väl kom ombord möttes vi att kapten hälsade oss "Welcome to the party..." och förklarade helt frankt att det var risigt väder på resan och att "det skulle märkas" typ. Vi fick dessutom vänta i flygplanet i två timmar på plattan innan det var vår tur att lyfta. Blä.


Tidsfördriv in the city of Brotherly love

Vid det här laget var jag ganska trött och somnade faktiskt en timme eller två efter att vi lyft.
Uppvaknandet var brutalt. Jag vaknade av att flygplanet krängde till så in i helvete och när jag tittade ut genom fönstret såg jag hur det blixtrade och det var moln överallt. Air France 447 låg väldigt nära i minnet och i flera timmar skakade vi fram i turbulensen och det var faktiskt lite läskigt när till och med kaptens lät lite skärrad. Minuterna gick i snigeltakt och när vi till slut gick in för landning i LA hade resan dragit ut på tiden med fem timmar.

Men vi kom ner ordentligt och hoppade in i en taxi som tog oss till 555 Grand Blvd i Venice där vår sköna husvärd Nur Nur ("yes it's Nur Nur, hippieparents you know") snällt väntade på oss trots att klockan hunnit bli två på morgonen. VI installerade oss och betalade hyran, men vi var inte särskilt trötta så istället för att vingla i säng drog vi ut på matjakt och hittade till slut ett 7/11 där vi köpte lite burritos och nachos. It's good to be back! :D

Nu har jag sovit några timmar och om en halvtimme är det uppstigning för frukost nere på Venice Beach, innan det är dags att komma igång med inspelningarna!

Förra helgen: Rosévinsdrickning med utsikt mot gamle Nordsjön.


Denna helg: Mõet i bilen till Bruce, vad vi firade återkommer jag till i morgon.


Framme på stadion och iklädd traditionsenligt konsertgåva från grabbarna.


The Boss live @ apborgen.

Jag flög med Ryanair förra veckan och det var (dessbättre) ganska långt från den standard som bolaget nu vill införa på vissa rutter.

I mitt huvud iallafall. Med fem dagar kvar till avresan mot Los Angeles har min hjärna gått på högvarv för att få klart demoversioner, hemsidor och kontakter. Och tidningsintervjuer. För att efter jag skickat ut en pressrelease om projektet (mest på kul) i början av förra veckan har vi blivit intervjuade av båda Uppsalas tidningar. Ganska bra utfall faktiskt - särskilt för ett band som varken spelat in något på riktigt eller ens spelat live.

...en liten kort stund idag:

Jag och Tommy har dragit till Skottland och Mackans nya hemvist Edinburgh. McAttack bad mig plocka med mig lite vetenskapsutrustning (han är här på forskarutbyte). Prylarna såg en aning suspekta ut och jag gruvade mig faktiskt lite inför vad som skulle hända när flygplatspersonalen när dom hittade denna i mitt handbagage och hur jag skulle lyckas förklara vad fan det var för något:





Men det visade sig vara helt lugnt (inte en jävel kollade i min väska). Så vi kom fram ordentligt och begav oss genast ut på puben för att fira.



Nu är vi på't igen och det har precis avnjutit pannkakor och bagels med ginger jam till frukost. Hög tid att bege sig ut på stan för att kolla slott, vulkaner och affärer, på återseende!

Shots and motion har aldrig spelat live, men snart är det premiärdags. Jag lyckades nämligen boka in oss på klassiska The Cat Club uppe på Sunset i West Hollywood och den 15 juni gör vi ett akustiskt gig där. Kommer bli skitkul, oavsett om det kommer någon publik eller ej!

Senast jag var på Cat Club, sommaren 2005, lirade dom avdankade hårdrocksfarbröderna i allstarbandet Starfuckers (med min barndomsidol Dizzy Reed i spetsen). Bandet spelar fortfarande varje torsdag och lördag, så jag hoppas att åter få stifta bekantskap med dem:




Dizzy har verkligen anamat heroin chic looken på äldre dar...

Bernt Dahlbäcks låt "Bagarberta (liten visa i baktakt)" går på repeat i köket idag...

Den 10:e juni drar Shots and motion till Los Angeles för att spela in debutplattan. Redan på onsdag börjar vi spela in trummor här på hemmaplan och det är tänkt att vi ska jobba med sång- och gitarrpålägg i LA. Martin ska även skriva 10 andraverser, eftersom alla våra låtar hitills bara har en vers. Och så ska vi ju dricka pilsner, surfa och äta god mat förstås.

Vi hade planer på att bo på hotell i Hollywood och hyra en replokal/studio att arbeta i, men när vi tänkte efter lite insåg vi att det var ett hus somi behövdes. Och på min inrådan ditchade vi även Hollywoodplanerna (Sunset strip må vara rolig på nätterna, men på dagarna är det faktiskt ganska dött) och jag blev ansvarig för att dammsuga Craigslist (Amerikas motsvarighet till Blocket) efter passande objekt närmare stranden. Jag letade länge och väl innan jag hittade något som både var ledigt och som passade våra behov, men till sist hittade jag detta hus på Grand Blvd:











En tvåvåningskåk med tre sovrum, jazucci, patio och tillhörande gitarrer - sex kvarter från Venice Beach - låter ju helt fantastiskt, men jag väntar gärna med ytterligare jubelsång tills vi fått nyckeln och installerat oss...

Var just ute en sväng och gjorde bl.a. ett litet gästspel på Danielas (min frisör och tillika Martins flickvän) 25-årskalas, men var tvungen att dra vidare ner på stan illa kvickt pga kattallergin som jag trodde hade växt bort. Tji fick jag. Attji till och med.

Det var dock inte bara jag som var allergisk, så jag fick sällskap av det blivande brudparet Ron & Sandra och fick höra lite om deras planer inför bröllopet i september - och det verkar som om den beryktade showorkestern Carl Albinz kommer stå för underhållning. Kul!

Efter en liten stund på Bullitt, dit jag mest gick för att casha in lite dj-lön, så begav jag mig så hemåt igen. Då slog det mig att jag inte kommer röra mig i Uppsalas nattliv förrän tidigast i mitten av juli. Jo, för att nästa helg är det Edinburgh som ska gäller och helgen efter det blir det Stockholm och Bruce för hela slanten. Och sen är det visst LA och USA i en månad. Stackars mig, hur ska jag klara mig utan Uppsalas pulserande uteliv så länge...

Appropå ironi, så fastnade jag tidigare ikväll framför Schyfferts direktsända talkshow om The 90s och tyckte att den faktiskt hade sina poänger. Har aldrig riktigt fastnat för Schyffert (men han har ju liksom alltid funnits där) och det var ganska kul att själv höra honom berätta om hur han egentligen aldrig varit bra på något utan förlitat sig på hjälp från andra. Och det har ju tydligen funkat ganska bra.

Är ganska knäsvag efter att ha spelat säsongens första 18-hålsrunda och därefter sprungit 12 km. Puh. Har kört extra hård med träning de senaste två veckorna; varierad konditionsträning och ett specialutformat styrketräningsprogram på gymmet. Och lägg därtill en nyttig kost och ingen alkohol. En vecka kvar på programmet och sen ska jag baske mig vara i mitt livs form...

Men nu har jag iaf unnat mig lite schysst käk och jäser för tillfället i soffan med magen full av quesadillas och i frysen väntar en burk Phish food på att få möta sitt öde. Efter 22 återfinns jag i baren på Bullitt där det ska spelas plattor till 03 - nyktert (det ni...)!

Det blev både färskpotatis- och balkongmiddagspremiär ikväll!



Frida väntar på att få sätta tänderna i mina grillspett med marinerad quornfilé,
paprika, svampinjon och cocktailtomat tillsammans med knaprig sallad och
gräddfil. Jordgubbar och mjölk till efterrätt.

...



Nu kanske ni tror att denna särskrivning är vardag för en sån som mig, men det är faktiskt bara andra gången som detta händer. Förra gången var på Broken i Åre (där vi ställt oss på bordsväntelistan) när servitrisen ropar: "Finns Bert här? Bert Hagen?".

Nu finns det alltså även svart på vitt och jag har fortfarande inte slutat skratta...

Jag har hunnit med så himla mycket idag:

• 1 timmes morgonpromenad
• Frukost på balkongen
• Läsa bok i solen
• Spelat tennis med Tomas
• Tvättat
• Handlat
• Hämtat ut Springsteen-biljetter
• Diskat
• Bäddat rent
• Spelat betapet
• Sett Sirius vinna på övertid mot Giffarna
• Tränat med Carl-Albin

Nu:  Nedvarvning framför teven i väntan på att Frida kommer hem från Norrtälje (och förhoppningsvis har hon då något gott med sig).